Komplex
Det där med komplex tycker jag är väldigt intressant. Du har komplex, jag behöver inte ens känna dig, för det vet jag att du har. Right? Pinsamt om jag har fel. Det är intressant hur vi människor och våra hjärnor är konstruerade, att vi inte kan vara nöjda, inte så konstigt egentligen. För vem vill ha det man redan har, när man kan få annat liksom?
Roligt och intressant. Att vi strävar efter det mest perfekta, alla gånger, alltid. Att något sådant kan faktiskt få en människa gräva ner sig totalt för att DU tycker att du själv har fula underarmar. Att något sådant kan stoppa en människa från att göra något, det är fel. Vi måste bli bättre på att tycka om oss själva.
Jag tar mig själv som ett exempel. Jag har komplex över mina ögonbryn, knän, vader och anklar. Benen är helt eneklt för små. ( Jätte jobbigt när man ska prova jeans, INGET passar) För att jag själv har komplex över mina ben, kollar jag därför jättte mycket på andras ben. Konstigt nog tycker jag att ALLAS ben är finare än mina, oavsätt små eller stora.
HEJA DIG MADDE, DU HAR SMÅ BEN, MEN DOM ÄR INTE FULA. DU ÄR FIN SOM EN PRINSESSA
En ny tisha. YOU ARE WIERD. I LIKE YOU.